andreasson.org

TV-Shop möter Gröna Rum

Missade dokumentären Reklaminfarkt på SVT (var den bra?) men fick mig en funderare när jag läste JKLs kommentarer på programmet. Jag kan förstå att man hellre ser ett par ELAN-skidor i Sportinslaget än utsuddade logotyper och sedan ett reklamavbrott, om det vore det valet man hade. Men för det första får man i dag ofta både ock och för det andra så kommer man tappa förtroendet för tv-program i allmänhet (möjligen undantaget sportinslag då).

För er som är gamla nog att ha sett TV-Shop och liknande program då och då sedan åttiotalet så kanske ni också noterat en viss förändring. Det ser i dag mer och mer ut som ett vanligt matlagningsprogram med programledare, workoutpass med en tränare eller ett inslag från ett heminredningsprogram. Skillnaden är att man vet att det bara är reklam. Att "riktiga" såna program inte är reklam. Skulle denna gräns försvinna kommer tittarna nog att tvinga välja sida - de som ger upp och skiter i vad det är man egentligen ser på, och de som reflexmässigt värjer sig mot i princip allt som sänds i rädsla för att bli lurade och bedragna.

Uppdatering: Det ska tilläggas att jag i viss mån delar David Ingnäs slutsats om att kvalitén på reklamen kommer att öka då kanalerna tvingas ta större ansvar för vilka budskap som införlivas i programmen. Dock tror jag inte att det stannar där. När denna typ av "snälla", informativa reklam visar sig sälja dåligt (i konkurrens med andra sådana budskap och i mötet med en alltmer mediekritisk åskådarskara) så kommer reklamen tvingas visa ett mer påtagligt ansikte och ge sig ut på halare is. Är vi inte tillbaka på noll då? Fast med ett betydligt sämre förtroende för tv-mediet och utan kissepauser i dokumentärfilmerna.